Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Autisterna
Legender, 2011
Skivbolag: Groover Recordings
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2011-03-02
Hemsida: www.autisterna.se

Att som pressreleasen kalla ”Sista scenen” för unisont hyllad är sett till betygen att skarva en del på sanningen, men med låtar som Johanna och just Sista scenen fick även jag en hyfsad behållning av Autisternas debutplatta. Den andre mars släpps uppföljaren ”Legender”, som spelats in i Göteborg och beskrivs som något av en ny riktning för bandet.

Den nya riktningen är inledningsvis höljd i dunkel, eftersom det inte är ”mer fiktion och mindre självbiografi”. Nej, Sista dan skulle kunna vara en direkt fortsättning på förra skivan, en stillsam popballad med stråkar och Per-Olof Stjärnereds karakteristiska röst. Det blir något roligare på nästa spår, förstasingeln Rachel Ray. Den beskriver ganska träffsäkert situationen jag själv befinner mig i när detta skrivs, arbetslösheten med tv mitt på dagen och varför då inte amerikansk talk show? Mer drömsk, ja. Men mer fiktion? Nja det här är ren självbiografi. Men nog om det. Visst finns det här och var sådana inslag, som i instrumentala Mellanspel, men hade jag inte läst hade kopplingen aldrig gjorts.

Autisterna gör popmusik som på ett snyggt sätt ofta integrerar rätt glada låtar med dyster text och sång. Den andra sidan är ett bra exempel och hade varit ett givet förstaspår på skivan om man skulle vara stereotyp. Stråkar och blås är fina detaljer över annars rätt typisk musik för genren. En av skivans bästa spår är Göta älv med marschtrummor, storslagna arrangemang men också med den vemodiga fiolen. En låt som definitivt kommer att snurra vidare i spelaren så länge sinnet känns som det gör nu i vintervädrets Göteborg. Struttiga, souliga Bara en dröm kommer också att återkomma. Det känns inte som att bandet har tagit en ny riktning, men det låter absolut mer moget och ljudmässigt fylligare än på debuten.

Hade du frågat mig för en dryg handfull år sedan så hade jag säkert hyllat den här skivan, för Autisterna är ett begåvat band och ”Legender” är en mer än okej popskiva, dock utan något som gör den riktigt spännande åtminstone för mig. Precis som samtida Almedal, är det riktigt bra i bitar men redan på förhand finns en mättnad på den här musiken när det är år 2011.