Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Preacher & The Bear
Suburban Island, 2010
Skivbolag: Black Star Foundation
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-12-08
Hemsida: myspace.com/thepreacherandthebear

Viss musik passar bättre till ett visst sorts väder. Nu är det inte så att The Preacher & The Bear är beroende av att vädergudarna visar sig från sin mest tjuriga sida, ”Suburban Island” låter ganska juste vid många olika tillfällen, men just den här måndagsmorgonen när regnet pissar ner och november är så fult som november bara kan vara känns det som att musiken blommar lite extra. The Preacher & The Bear är americana för den fula svenska hösten.

Elin Piel och Fredrik Pettersson som utgör den här duon har fått en hel del draghjälp av en viss Ebbot Lundberg (The Soundtrack Of Our Lives) som gjort sitt bästa för att hypa upp den här skivan. Jag förstår honom. Jag skulle väl inte sträcka mig så långt som till att jämföra de här musikanternas tonkonst med hans egen, men känslomässigt finns det beröringspunkter dem emellan. ”Suburban Island” handlar mycket om känsla. Om att naket uttrycka sig även om det låter lite avigt då och då.

Americana ja, här finns förstås också kopplingar till folkrock och till country så som brukar vara fallet hos gäng som säger sig syssla med den där amerikainspirerade varianten av musik. Med Elin Piels trevande sång och de försiktiga gitarrharmonierna låter det emellertid väldigt svenskt. Svensk höst. Svenskt mörker. Svensk november. Det är vackert och avskyvärt på en och samma gång.

Med releasedatum i december (när den här texten förmodligen också publiceras) kanske vädret har hunnit svänga och det är ett gnistrande vackert vitt täcke utanför rutan istället. Det återstår att se om The Preacher & The Bear känns lika passande då. Något säger mig att det är så, ”Suburban Island” är mångbottnad.