Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Darin
Lovekiller, 2010
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-09-11
Hemsida: www.darin.nu

Det är inte särskilt ofta produkterna från alla de där urvattnat usla teveshowerna lyckas hänga sig kvar i rampljuset mer än genom ett enda albumsläpp. Ofta beroende på att de är just färglösa produkter av billig teveunderhållning som släpper plattor med en hit och massa utfyllnad, eller för att de helt enkelt upptäckte att det inte var så kul att åka på varuhusturné efter varuhusturné. Men det finns trots allt några som dröjer sig kvar och som rent av klarar av att utvecklas till fullfjädrade artister på egna ben. Darin är en av dessa.

Visst har tevekids som (Id)Ola, Måns Zelmerlöw och E.M.D-snubbarna lyckats skaffa sig hyggliga karriärer, men det beror snarare på folks dumhet och ett slimmat yttre än att det finns något av värde i deras artistskap. Jag kanske låter sjukt fårskallig när jag skriver detta, men känslan är att historien är lite annorlunda med Darin. Han har kommit en lång väg från den tandställningsprydda gosse som en gång slog igenom i TV4 och med singeln Money for nothing till den skickliga artist han är idag.

Darin har helt enkelt (tillslut) blivit vuxen och ”Lovekiller” känns på något sätt som beviset på detta. Det är givetvis inget album som kommer gå till historien på något sätt, men för att komma från den yttersta av mainstreamscener är det riktigt tilltalande. Darin sjunger moget till svala pophits som gjutna för så väl radio som klubbgolv. Här finns Melodifestival-dängan You're out of my life och träliga monarkilismaren Can't stop love visst, men också flertalet riktigt snygga ballader och upp-och-studsa-låtar som lockar till dans.

Det mest glädjande med ”Lovekiller” är att det inte är en hit med en massa utfyllnad utan att det faktiskt är ett album där låtarna kompletterar varandra riktigt bra. Jag kan inte göra något annat än hysa en viss respekt för Darin efter den här plattan.