Recension - Skiva
Ryssland och metal är inte direkt något som får referenserna att svämma över i min hjärna. På rak arm kan jag nämna
Within Temptation-klonen
Dark Princess och löjeväckande trollmetalbandet
Svartby. Två band jag recenserat tidigare. Sen blir det svårare. Den ryska scenen är helt enkelt inte något som fått särskilt mycket utbredning utanför öst och ska man döma efter de band som faktiskt når hela vägen till oss i väster är musikstilen inte alls särskilt välutvecklad i vodkans förlovade land.
Ställer man
Welicoruss sida vid sida med liknande band från, låt oss för enkelhetens skull säga Sverige, är det uppenbart att ryssarna inspirerats av vår scen, men är många evolutionsstadier bort från att på riktigt kunna mäta sig. Symfonisk black metal blandas med västkustslingor, power metal-gitarrer och konstiga utsvävningar i klassisk musik. Det är uppenbart att Welicoruss nästan drunknat i överväldigande influenser och gjort sitt bästa för att inte utelämna ett enda infall. Det är ett tydligt tecken på hur underutvecklad och oförfinad scenen därborta ändå är. Och plattan rymmer då enbart sju låtar, varav några släppts tidigare och en är en remix.
Det kan låta som att jag fnissar lite åt de här ryssarna och deras försök att älska med allt de tycker är bra, men jag tycker faktiskt att just den här naiviteten inför materialet är ganska charmig. När Welicoruss låter som tidiga
Insomnium i titelspåret är det riktigt bra och därpåföljande
To Far Worlds bär också tydliga spår av något finskt. Inte så konstigt att ryssarna tagit intryck av sitt grannland kanske. När det blir galen discometal i
Slavianskaia Sila tar sig bandet en väldig massa vatten över huvudet med resultatet att det blir riktigt kul. Welicoruss är ute och cyklar bland allt de tycker är häftigt med metal och det är omöjligt att inte tycka det är lite kul.
Att bandet dessutom kladdar upp sig med murken corpse paint blir sedan pricken över i.
Kommentera
Inga kommentarer