Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Metamorphosis
Dark, 2009
Skivbolag: ProgRock Records
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2010-04-03
Hemsida: www.jp-metamorphosis.com

Schweizisk musik recenserar jag inte varje dag, om det ens hänt någonsin. Vad ska man förvänta sig från detta land? Metamorphosis är i alla fall ett band som spelar progressiv rock, vilket jag brukar ha svårt för. Så ni får ta recensionen av "Dark" för vad den är.

Enligt pressmaterialet tar bandet i och med den här skivan ett steg ifrån det Pink Floyd-inspirerade. Jag kan nog förstå den formuleringen, även om jag inte lyssnat på skivorna som föregick den här. Musiken är nämligen inte särskilt lik det stilbildande Pink Floyd, i alla fall inte som att det skulle vara tal om något coverband utan lättare och kanske också mer lättillgängligt. Det är ändå psykadeliskt och med temposkiftningar och drömska ljudutflykter. Men nästan hittigt emellanåt. Som inledningsspåret, den åtta och en halv minut långa Song for my son. Vilket visar sig vara en inte ovanlig längd på ett av skivans spår.

Fina melodier och fläskigt mycket Moog-syntar, men fortfarande – hur ska någon som aldrig lyssnar på den här typen av musik kunna bedöma den rättvist? Alla recensioner är ju subjektiva så visst, då får jag nog säga att det här är en av de mer lättsmälta skivorna i genren jag fått på mitt bord. Sången är dessutom tilltalande och jag gillar känslan av att flyta omkring ute i rymden som jag får av The fight is over.

Mörkt och kraftigt förstås, men aldrig riktigt maffigt som sagt rätt lättillgängligt. "Dark" skulle nog kunna vara en ingång till tyngre band och skivor för den ovane. Just ovan är jag och därför tycker jag att Metamorphosis är lite småtrevliga med lika trevliga sextio-, sjuttiotals- och popvibbar. Om du kollar in hemsidan så ser du att det troligtvis var då bandet rent fysiskt hade sina bästa dagar.