Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

HIM
Screamworks – Love in theory and practice, 2010
Skivbolag: Warner
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-03-06
Hemsida: www.heartagram.com

Jag och många med mig trodde nog att urtrista ”Venus Doom” från 2007 var nådastöten för finska HIM. Vi blir bevisade fel med den här ansträngningen. ”Screamworks – Love in theory and practice” är långt ifrån hur finnarna lät på sin topp, men är en frisk fläkt av fräschör i jämförelse med sin föregångare.

När ”Venus Doom” släpptes hette det att det inte gick att ta den radiovänliga depprocken som blivit HIMs signum längre och att det var därför som bandet , med mindre lyckat resultat, började utforska betydligt mörkare, doomigare tongångar. Det är mycket möjligt att det också var så. I så fall har finnarna den här gången kort och gott valt att ignorera ett sådant faktum. ”Screamworks – Love in theory and practice” är ett återtåg till det lättlyssnade, sorgsamma, refrängbaserade stuk som lyfte HIM till de stora världsscenerna en gång i tiden.

På sina håll fungerar det precis lika bra som förr, men just som det alltid varit med det här bandet blandas briljanta stunder (In venere veritas, Ode to solitude) med ren utfyllnad. Det tycks som att det är så det måste vara när HIM släpper en platta. De bästa styckena är emellertid inte i paritet med de största hitsen från karriären och utfyllnaden, ja den är lika potenslös som vanligt.

På ett sätt blir jag glad över att HIM har hittat tillbaka från det där mörka svarta som jag trodde skulle bli deras död, men samtidigt känns det som att det här är en ganska onödig skiva. Det behövs liksom inte fler lättnynnade HIM-hits. Det var länge sedan de var riktigt engagerande på livescenen och Ville Valo som person har väl också blivit ganska karbontuggad i medierna vid det här laget. Allt är som ni begriper (och exkluderar ”Venus Doom”) sig likt och Close-Up fortsätter konsekvent att tro att de säljer fler lösnummer med arme Ville på omslaget.