Joyzine.se






Recension - Skiva

Pure Soundart
Bye Bye Beauty, 2010
Skivbolag: Lockjaw Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-02-26
Hemsida: myspace.com/puresoundartrock

Vill man vara högtravande, vilket jag i det här fallet uppenbarligen vill, är det lätt att dra paralleller mellan band- och skivtitel och den musik gruppen saluför. Pure Soundart - ”Bye Bye Beauty”. Gruppen vill stå för något konstnärligt och vinkar adjö till det vackra. Det är faktiskt lite så den här plattan låter.

Gossarna utgår nämligen i grunden från ett ganska konventionellt rocksound där de mer än gärna doppar tårna i emo (rent av bubblande screamo då och då) och grunge. Det är lättbegripligt och rakt i all anspråkslöshet. Men samtidigt är Pure Soundart inte rädda för pretentioner och ett progressivt sound. De känner sig inte bundna i en specifik form och verkar experimentera friskt med sitt material för sitt eget höga nöjes skull.

”Bye Bye Beauty” är skev på något sätt. Det låter trasigt. Det låter bakvänt. Det låter osäkert. Produktionen är fläskigt snygg men svajar ändå betänkligt på något underligt vis. Det är naturligtvis fullt medvetet. Pure Soundart leker med kontraster på ett underfundigt vis. De vill ta det poppigt direkta och göra om det till något som verkligen utmanar örat. Uppdraget lyckas.

Att ”Bye Bye Beauty” sen inte blir någon höjdarplatta är en helt annan sak. När Pure Soundart väl gjort sin konstnärliga poäng kan det rent av bli lite irriterande att låtarna inte tillåts blomma för fullt. Gruppen gillrar sin egen fälla genom sitt sätt att angripa materialet. Men själva är de säkerligen nöjda. De skapar ju på ett högtravande vis ljudkonst och vinkar adjö till det vackra i sina låtar.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner