[stäng]

Kill Hannah Until there’s nothing left of us, 2008 Skivbolag: Roadrunner Records Av: Mikael Mjörnberg Publicerad: 2008-04-30 Hemsida: www.killhannah.com

---

Som Per Gessle i en emokostym. Det kan låta som ett negativt utlåtande men bör betraktas som det komplett motsatta. Att föra in Harplinges finest smarta melodisinne i en värld av spelad sorg och rinnande eyeliner är inte alls tokigt. ”Until there’s nothing left of us” är en lång räcka av hits.

Jag känner att det hela måste nyanseras lite. Här handlar det naturligtvis inte om några tralala-körer a la Gyllene Tider eller grunkande i köket bland händiga män. Tänk istället på Gessles soloplatta ”The World According To Gessle”. Skivan där låtskrivaren gick åt ett rockigare håll och som om ni frågar mig är gravt underskattad. Produktionen ligger nära just den och sångmelodier och driv i det Kill Hannah gör visar (förmodligen omedvetet) upp både en och två paralleller till Gessle. Crazy Angel skulle rent av kunna vara lyft direkt från nämnda referensalbum.

Det har snackats mycket om att Mat Devine skulle låta som Smashing Pumpkins Billy Corgan när han sjunger och det finns väl en poäng i det, men faktum är att han även låter lite Gessle…och ibland som en brud.

Men för att släppa supersvensken. Kill Hannah är naturligtvis lite tuffare, lite mer imagemedvetna och en aning mer melodramatiska. Här besjungs, bakom ett lager av stadiga emogitarrer, sorg och bedrövelse, död och så förstås lite bedövande morfin. Paralleller kan dras till ett My Chemical Romance som inte snöat in på att rockopera a la Queen är en bra grej och rötterna fortsätter en bra bit in i emoscenen. Men Kill Hannah blir aldrig så där oerhört utstuderade och det tackar jag ödmjukt för.

Nu har jag ägnat hela recensionen åt att rada upp referenser som knappast har särskilt högt credvärde annat än bland fjortisar och Svenssons. Och visst, är du bara ute efter att uppehålla en profil av att gilla ”rätt” band och musik ska du förstås inte gå och köpa en Kill Hannah-platta. Vågar du däremot ta nya chanser puffar jag gärna för ”Until there’s nothing left of us”. Det är en samling hits som absolut kan tilltala även dem som inte har mycket till övers för referenserna. Att emo och svenskt meloditänk går vackert hand i hand bevisas inte minst i hittiga Love you to death.

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Inga kommentarer