Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Every Time I Die
New Junk Aesthetic, 2009
Skivbolag: Epitaph
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-11-29
Hemsida: myspace.com/everytimeidie

Every Time I Die har, likt många andra amerikanska gaphalsar, fått ett rejält uppsving hos den yngre publiken de senaste åren. Fetlagd muskelhardcore med melodiska antydningar har helt enkelt blivit sanslöst i ropet och den här ensemblen från Buffalo har spelat sina kort rätt.

Jag skulle aldrig kunna peka ut de här herrarna i ett blindtest. Ställ tjugo av de förenta staternas senaste moderna hardcoreexporter bredvid varandra och jag skulle se ut som ett fullständigt frågetecken. Så originella är Every Time I Die. Men det hindrar förstås inte att jag har ganska kul när jag lyssnar på ”New Junk Aestetic”.

Keith Buckley gormar om den paranoia som breder ut sig i övervakningssamhällets kölvatten och han gör det till en fond av aggressiv om än ganska putsad musik. Every Time I Die flörtar med radion i både två och tre skönsjungna refränger. De petar dit breakdowns och smyger in flera riff som har ett större släktskap med rock'n'roll än den hardcore de för det mesta står för. Med andra ord: de gör precis vad man kan förvänta sig av ett band av deras sort.

Jag är inte det minsta förvånad över att det går så bra som det gör för de här herrarna och konstaterar gärna att de har ett och annat guldkorn att bjuda på. Men ärligt talat, känns inte hela genren rätt så trött och passé redan?