Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Egonaut
Soundtrack to a fistfight (ep), 2009
Skivbolag: Bastard Rock Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-09-13
Hemsida: www.egonaut.se

Attityd är en viktig ingrediens i rockmusik och det är sannerligen inget som Borås Egonaut saknar. Döper man sin ep till ”Soundtrack to a fistfight”, släpper den på etiketten Bastard Rock Records, talar om hur mesigt det är med fullängdare i jämförelse med potenta eps och tar i så att tarmarna spricker, då har man gräsligt mycket attityd alltid.

Men visst är det så att den här orkestern gömmer sig bakom just det uttrycket. Bakom allt snack om vilket intensivt och attitydstint liveband Egonaut är ekar det nämligen tämligen tomt. Har man väl sett förbi den sprutande svetten, den taggade uppsynen och musklerna som vibrerar under välstrukna skjortor finns inte så mycket mer att upptäcka. Egonaut känns som mer yta än innehåll, hur märkligt det än kan verka i en så rakt stereotyp genre som rock.

Det är något som inte stämmer när 33MPH dundrar igång det här kalaset. Den galet ylande orgeln som ska vara grädden på moset låter fel, malplacerad på något sätt. Efter en långdragen analys har jag kunnat konstatera att det är produktionen som får den att låta dåligt. Den är överstyrd på något underligt vis och harmonierar inte med det övriga rockrivet. Det är symptomatiskt för hela epn. Egonaut vill visa sig så attitydstinna att de tar i för mycket. Sångaren Fredrik är så övertänd att han inte får ut i närheten av vad som borde vara max av sitt register och låtarna hamnar ofrånkomligt långt i bakgrunden.

Med allt det negativa ur världen ska jag förstås inte stå här och påstå att Egonaut inte har någon potential. Det vore inte rättvist. I små doser är den överstyrda rockmusiken på ”Soundtrack to a fistfight” riktigt kul och jag är övertygad om att jag sällat mig till hyllningskören om jag med dimmig blick stått lutad mot en bardisk med en maltbrygd i handen. Men för att kunna bli nåt mer än en fylleangelägenhet måste gruppen spänna av och sluta ta sin attityd på så förbannat stort allvar. De ställer bara till det för sig själva. Släpp kylskåpet och kom in i matchen så att säga.