Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Spirits of the dead
S/t, 2009
Skivbolag: White Elephant Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-06-11
Hemsida: www.spiritsofthedead.com

Har ni någonsin funderat över varför grupper som Beatles och Led Zeppelin än idag åtnjuter ett sådant enormt erkännande? Det finns ju flera exempel på grupper som gjorde minst lika stor succé under sin tidsera, men som inte en sur kotte talar om idag. Lika väl finns det mängder av grupper med låtmaterial av liknande kvalitet, men som ändå inte omtalas lika varmt och ofta som de två nämnda exempelbanden. Svaret på gåtan stavas känsla.

Det vore synd att påstå att vare sig Beatles eller Led Zeppelin bara skrev bra låtar. Ska vi vara helt ärliga finns mycket skräp i gömmorna och till och med flera av signaturmelodierna framstår som aningen tveksamma idag. Men där finns en känsla, en känsla som är omöjlig att återskapa och som gör summan så oerhört mycket större än delarna. Må det sedan bero på ett genialt samspel Plant/Page, Lennon/McCartney eller något helt annat. Det är ett obestridbart faktum.

Norska Spirits of the dead kan naturligtvis inte mäta sig, men de tar flera välriktade kliv mot den där känslan. Det självbetitlade debutalbumet är en uppvisning i psykedelisk rock som är oerhört mycket mer än de enskilda låtarna. Rötterna finns någonstans på 60- och 70-talet (faktum är att Led Zeppelin faktiskt fungerar bra som referens även rent musikaliskt), men herrarna är också inne och snuddar vid modernt arenapoppiga domäner som minner om Keane. Det är tjusigt och stämningsfullt så det förslår.

Pressreleasen framhåller att det är omöjligt att fullt ut beskriva musiken i ord. Det brukar vara en sliten klyscha, men här är det faktiskt sant. Anledningen är att det handlar så mycket som en specifik känsla. En känsla som det är ytterst få band förunnat att kunna plocka fram.