Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Scarpoint
The silence we deserve, 2007
Skivbolag: Blind Prophecy Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-11-20
Hemsida: www.scarpoint.com

Pigg uppstickare eller genomtråkig copycat? Gränsen däremellan är hårfin i dagar som dessa. Speciellt inom metal där trendvinden vänder lika ofta som en annan går på muggen. Det är alldeles för många dåliga band med skivkontrakt som cirkulerar därute och underminerar scenen. Tyvärr. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var misstänksam inför ”The silence we deserve”.

Men debuterande Scarpoint (från Sverige vad annars?) sällar sig till skaran som på riktigt och med ryggen rak kan kalla sig pigga uppstickare. Nu är väl den machothrash de står för knappast särskilt originell, men vem är det nuförtiden? På ”The silence we deserve” snackar vi pur kvalitet.

Vill man hörs både At The Gates och Lamb Of God, för att inte tala om Falkenbergs ojämna uppstickare By Night, på den här plattan. Till det kan adderas att skägget Bergstrand (vem annars?) i Dug-Out stått för produktionen och ni begriper precis på vilken våglängd vi är. Säga vad man vill om nämnde Bergstrands digitala produktioner, de börjar bli lite väl enkla att känna igen numera, men hans ljud klär ”The silence we deserve” väl.

Den som är på det humöret kan lätt peka på de saker jag precis räknat upp och slå fast att Scarpoint är en lam copycat. Jag skulle inte döma någon som gjorde det. Men lyssnar man noggrant går det inte att komma ifrån att ”The silence we deserve” bygger på ett knippe riktigt välsvarvade riff. Och Henrik Englunds taggtrådsstrupe är det sannerligen inget fel på. I Oblivion får han dessutom hjälp av gamle LOK-föraren Martin Westerstrand som drar några rader på svenska, rimmar pung på mun och är mest som han brukar. Vägvinnande!

Scarpoint är som en tuffare variant av Nightrage (vars eviga besättningsförändringar väl borde ta livet av bandet för gott snart?). Utan de värsta västkustkomplexen bör tilläggas. Det är möjligt att Scarpoint är ett band som lyfts fram av rådande trendhysteri och försvinner imorgon, men då står i alla fall ”The silence we deserve” stolt kvar i skivhyllan.