Joyzine.se






Recension - Demo

Lydiakai
S/t
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2012-09-04
Hemsida: myspace.com/lydiakai

Jag älskar handskrivna lappar. Det blir så mycket personligare än ett standardiserat pressmeddelande och tack vare den annars så förhatliga jantelagen så slipper en att bli skriven på näsan och även det värsta skrytet. Helena Walfridsson kallar sig för Lydiakai och i handen har jag hennes andra EP/demo.

Skivans höjdpunkt kommer direkt. Första spåret Falla rätt/Falla fel är en stämningsfylld poplåt med stor jazzprägel och med en snyggt arg text, en låt som för tankarna till Lars Winnerbäcks Tvivel. Resten av skivan, särskilt Inte som de andra, drar snarare åt Annika Norlin (Säkert), om jag ska göra någon liknelse överhuvudtaget. Helena Walfridsson spelar själv gitarr, synt och piano men har också samlat ihop ett gäng musiker för att förgylla låtarna. EP:n innehåller sju låtar där de sex första är överlag lugna, lite för likartade poplåtar som säkert kan tilltala en bredare publik. Spår nummer sju är en version av Inte som de andra med Stockholms ungdomssymfoniorkester, vilket får Lydiakais låt att växa och sträcka sig upp mot solen. Här finns något att hålla fast vid.

Behaglig är ett tråkigt ord. Sympatisk är ett tråkigt ord. Ändå är det de två ord som först poppar upp i huvudet när jag försöker formulera en åsikt. Första spåret lovar mycket gott, men sedan tappar skivan tempo, det blir lite för mycket radhusgemyt och den skärpa som hade matchat flera av texterna saknas. Avslutningslåten får mig ändå att lägga ner skivan med ett litet leende. Det är långt kvar men det finns något att bygga vidare på.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner