Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Kongh
Shadows of the shapeless, 2009
Skivbolag: Trust No One Recordings
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-05-25
Hemsida: www.kongh.net

Precis som för så många andra band som lirar stor, mörk och utstuderat pendlande musik blir sången en belastning. Inte för att David Johansson (som ömsom brunstbrölar ömsom black metal-väser) är en dålig sångare, utan för att sången som uttryck helt enkelt står i vägen för den atmosfär och stämningsfulla hotfullhet som musiken i sig bygger upp. Det kvittar om vi talar om Cult of Luna eller Burst, det är alltid likadant och Kongh är inget undantag.

Annars är ”Shadows of the shapeless” ett klart steg framåt sedan debuten ”Counting Heartbeats”. Många kritiker tycktes älska den ansträngningen, jag tyckte mest den var sövande tråkig. Smålänningarna (undrar om folk skulle mumla om att musiken är skogsromantisk om det inte vore för att orkestern kommer från de småländska skogarna – skulle inte tro det) fortsätter på samma spår. Det är fem spår av byggande och raserande, mangel och avspändhet som gäller. Men den här gången är konturerna tydligare, nyanserna större och partierna helt enkelt mer snillrikt sammanfogade.

Det hindrar dock inte att jag känner mig stressad av de mest söliga partierna (vilket förmodligen säger mest om mig) och tittar på klockan när Kongh seglar iväg i evighetslånga mangelkaskader. Det är när trion pendlar som våldsammast upp och ner mellan brutalitet och bomullsängar jag tycker som bäst om ”Shadows of the shapeless”, men viljan att skriva långa kompositioner gör att många partier ibland blir lite väl utdragna.

Jag skulle ljuga om jag skrev att jag gått och blivit ett stort Kongh-fan. Så bra är inte ”Shadows of the shapeless”. Men den här skivan får mig i alla fall att förstå varför så många andra tycks falla så fullständigt för trion (ja, vissa gör det förstås bara för att de vill vara märkvärdiga). Det finns ändå något i den diffusa kontrasten mellan fint och fult som tilltalar.