Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Protestera
Rock n Riot, 2005
Skivbolag: Halvfabrikat Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2005-12-20
Hemsida: www.myspace.com/protestera

Vart tog det roliga med musiken vägen? Var någonstans längs vägen förbyttes den glädje och mening musik kan förmedla mot ett magsurt propagandabehov? Protestera borde ha skrivit en bok istället. Cd-boken är fylld med utförliga textförklaringar till varje låt. Både på svenska och engelska, det är imponerande. Bandet har helt uppenbart många revolutionära åsikter de vill förmedla.

Det är just det som är problemet. Jag ämnar inte lägga någon värdering i huruvida kidsen har poänger eller inte. Jag blir mest missnöjd över att essensen av allt vad musik står för går förlorad i polishat, misär och anarkism. Det är trots allt en skiva vi talar om, det handlar om musik. Protestera brinner så innerligt för sin politik att musiken bara blir ett redskap för att predika. Som djupt dedikerad musiksnubbe hatar jag att se tonerna reduceras på det här viset. Protestera borde skrivit en bok.

Med det sagt kan konstateras att bandets tjejfrontade crustpunk precis som titeln på skivan antyder blandas upp med lätt rock n’rollsväng. Här finns några poänger och svängiga partier, men det är så uppenbart att det hela är underordnat politiken. Det är ju uppenbart en samling människor som kan lira och som också har en del bra musikaliska idéer. Varför inte låta musiken fylla upp en lite större del av livet då? Man kan inte vara arg hela tiden, det är inte nyttigt! Idealet hade varit om Protestera skrivit en anarkisternas bibel och sedan gått in i studion. Då hade ”Rock n Riot” förmodligen varit något annat än en platta som bara uppbådar ointresse.