Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Green Day
21st Century Breakdown, 2009
Skivbolag: Reprise Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-05-19
Hemsida: www.greendaymusic.se

Ambitiöst är bara förnamnet när man talar om Green Days första fullängdare sedan 2004 års supersuccé ”American Idiot”. Genom tre akter berättar trion en välregisserad historia placerad i 2000-talet, både historia och arrangemang är minituöst planerade. Allt detta blir tydligt om man tar reda på fakta och luslyssnar på skivan. Slår man bara på den och slölyssnar skulle det kunna vara vilken skiva som helst från ett populärt band sprunget ur skatepunkskolan...bara en aning mer lättillgängligt än någonsin tidigare.

Ärligt talat tycker jag att det blir alldeles för mycket när Green Day gör anspråk på att vara någon form av berättare. Jag har alltid tyckt och tycker fortfarande att det är ett trevligt gäng att lyssna på, men där räcker det för mig. Det här är musik som är mycket roligare klippt och skuren för party än som någon pretentiös rockopera. Således skippar jag härmed allt snack om jänkarnas stora pretentioner och storvulna planer för att bara fokusera på det musikaliska.

Nog för att Green Day alltid har varit ett tämligen poppigt punkband, men till ”American Idiot” tog de sin musik ett ytterligare steg mot popmusiken med resultatet att listplaceringarna blev skyhöga och försäljningssiffrorna seglade iväg över 12 miljoner exemplar. Det gav visst mersmak, ”21st Century Breakdown” är ytterligare en rockopera och ytterligare ett steg bort ifrån punken och rakt in i poppen. På gott och på ont. Trion har fortfarande ett skarpt sinne för klistriga refränger och Billy Joe Armstrong sjunger lika revoltgulligt som alltid. Men det blir lite för mycket.

I slutändan blir 18 spår där det smeks mer än det slås och där det sneglas mot listor snarare än svettiga moshpits (här ska ju säljas dyra arenabiljetter till slipsar) smått kväljande. Problemet är att allt låter likadant. Det har Green Days material alltid gjort, men det har inte tidigare matats ut i så här stora kvantiteter. Man kan inte mjölka ett koncept för mycket utan att det tappar sin glans.

Ni förstår vart jag vill komma. Green Day har fortfarande kvar sina karakteristiska drag, men ”21st Century Breakdown” är bara en svagare variant av ”American Idiot”.