Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Syconaut
Burst into life, 2009
Skivbolag: Ilumnirec
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-04-20
Hemsida: www.syconaut.com

Skövdes Syconaut har harvat länge. De har vunnit tävlingar, spelat på prominenta demoscener och förfinat sin aggressiva form. Men det har aldrig riktigt lossnat för gänget. Jag vet precis varför.

Bandet har själva vid flera tillfällen framhållit att de håller en hög kvalitet. Det är ett obestridbart faktum. Debutalbumet ”Burst into life” - som dyker upp tio år efter bandets bildande – är kvalitet ut i plastfibrerna. Bandet är ruggigt samspelt, taggat och hemma med sin moderna form av aggressionstuggande metal som inte tvekar att låna från death metal. Men det finns alltid ett men. Snackar vi mjölk, virke eller bilar är det möjligt att det är så, men inom musiken är kvalitet aldrig en garant för att någonting i själva verket är bra.

Det är där det brister för Syconaut. Det är därför de aldrig tagit sig längre än till demoscenerna och det är därför de nu släpper sin debut på ett pluttigt bolag. Skövdekillarna kan sin metal, men de är inga mästare på att göra sina låtar genomgående intressanta. Stundtals är ”Burst into life” rent av så kvalitativ att den blir lite småtråkig.

Härmed inte sagt att debuten skulle vara dålig eller att jag missunnar Syconaut någonting. Så är det inte alls, det här är bara ett konstaterande varför bandhistoriken ser ut som den gör. Fans av Pantera, en modern amerikansk metalscen och mjukmullig metal från västkusten kommer att hitta glädjeämnen på ”Burst into life”, så är det definitivt. Men som helhet är plattan ofrånkomligt en aning jämntjock.

Ska Syconaut-snubbarna kunna vinka farväl till sina kneg på Volvo och fullt ut kunna livnära sig på metal krävs förmodligen att de rekryterar någon som är en djävel på att skriva låtar. De här snubbarnas frenesi och metalhjärtan i kombination med ett urstarkt låtmaterial skulle kunna innebära underverk.