Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

My Dying Bride
For Lies I Sire, 2009
Skivbolag: Peaceville
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-04-12
Hemsida: www.mydyingbride.org

My Dying Bride har existerat i evigheter och det här är tionde skivan där Aaron Stainthorpe tillåts sjunga ut om miserabelt lidande, svarta rosor och kärlek som rostar så långsamt att barriärerna rämnar. Skriver jag pretentiöst? Kanske det. Just pretentiösa är i alla fall vad dessa britter är och alltid har varit.

Utan att förneka att det trots allt snart står 2010 i kalendern blickar orkestern den här gången bakåt i karriären och införlivar med hjälp av nyrekryteringen Katie Stone återigen stråkar i sin murket dystra doom. Det har inte skett på tio år, men några spår på ”For Lies I Sire” bevisar att det är en krydda som varit saknad.

Jag gillade förra långköraren ”A Line Of Deathless Kings” och lite stråkar får ursäkta, men ”For Lies I Sire” kommer aldrig ens i närheten av den ansträngningen. Doom går lätt över gränsen till det högfärdiga, smått fåniga och det är precis vad som händer här. I sin strävan efter att rulla sig i misär och kavla ut den genom låtar där den ena är sävligare än den andra (och där det egentligen bara är A chapter in loathing som knyter an till gruppens death metal-influenser) blir My Dying Bride mest högtravande. Stainthorpe vill säkert väl med sin dystra prosa, men hans mässande sång fungerar inte den här gången.

My Dying Bride brukar trots att de är pretentiösa till max oftast undvika just de pinsamma pretentionerna. Men den här gången rämnar skyddsbarriärerna och britterna står där bland kandelabrar och vissnande rosenblad med byxorna nere i knävecken.