Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Aftermath
Friendlier Up Here, 2009
Skivbolag: Live Transmisson Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2009-04-05
Hemsida: myspace.com/theaftermathband

Irländsk brittpop finns det de som vill kalla det grabbarna i The Aftermath håller på med – redan där har ni en anledning att kolla upp ungtupparna från den Gröna ön – men så är faktiskt inte fallet. Det är knappast brittpop, och frågan är om det ens är särskilt karakteristiskt irländskt? Tja, irländskt blir det ju per definition, men jag hör fler stråk av Amerika och då band som Live, Tindersticks, eller varför inte valfritt Seattlebaserat grungeband?, men också lite svenskt i form av alldels formidabla Hyacinth House. Alla har de gemensamt att de berättar historier. The Aftermath är grymma på att berätta historier. Men räcker det?

”Friendlier Up Here” är en debutplatta och skall som sådan behandlas. Ett stort utropstecken är sångaren och tillika gitarristen Johnny Cronin, en av två Croninbröder i bandet. Där har The Aftermath sitt stora triumfkort. Cronin har tyngden och allvaret i rösten, oavsett om det är glättigt eller mer tungsint. Inte helt olikt en viss Eddie Vedder. Okej, duktig sångare – check. Hur är det då med låtmaterialet?

Där är det tyvärr aningen sämre ställt hos The Aftermath. Inte för att det nödvändigtvis finns några utpekningsbara svaga låtar på albumet, möjligen ett par som sakar en gnutta udd, problemet är istället sammansättningen. Skivans absolut bästa låt, den lugna och något dystra There Is A Darkness, som hade passat på vilken Hyacinth House-platta som helst, är så totalt felplacerad det går att bli. Vilket förmodligen gör låten ännu bättre, den sticker ut för att den är annorlunda, och den sticker ut för att den är bra.

Men det gör också att resten av materialet, som också har en tendens att svänga i fråga om form, bidrar till att ”Friendlier Up Here” känns väldigt spretig. Många gånger blir man irriterad på att The Aftermath inte tar sig tid till att verkligen utforska ett område innan man går vidare till nästa. ”Friendlier Up Here” hade definitivt gjort sig bättre med ett par fler låtar i samma klass som There Is A Darkness. Ett klassiskt nybörjarmisstag, i ivern att visa hur bred man är, en envis vägran att låta sig inrutas, tar man istället i alldeles för mycket. Det här är lyckligtvis bara början för The Aftermath, här finns det potential för utveckling.