Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Badmouth
S/t, 2008
Skivbolag: Romulus X Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-10-08
Hemsida: www.badmouththeband.com

Rivethead är fantastisk. Akustiska gitarrer, en lättfattlig och tilltalande melodi med inte så lite svärta och inte minst ett hejdlöst sväng visar att Badmouth i sina bästa stunder är ett lysande band. Rivethead är visserligen det lugnaste stycket på den här självbetitlade given, men det är precis just där gruppen visar sin sanna essens. En kärlek till ett rockarv vars grund lades för flera årtionden sedan.

Det är spår nummer sju. De tre därpå följande styckena låter inte i samma skola, men är ändå bättre än de melodier som erbjuds dessförinnan. I skivans inledning ägnar sig Badmouth nämligen åt någon form av allsångsmetal som även om den inte är dålig knappast är något som skulle få undertecknad att springa benen av sig för att köpa skivor. Det är lite glättigt heavy metal-stuk på låtarna om än i ganska ruffig uniform. Som ett Mötley Crüe utan allt glam och fjolleri.

Att bandet dras med glammiga artistnamn men ser ut som ett undergroundgäng ur den svenska dödsmyllan eller ett bortglömt progrockkollektiv (det är fifty-fifty mellan bandmedlemmarna) är ganska talande för hur Badmouth låter. Orkestern bestämmer sig aldrig riktigt. Visst hålls plattan ihop av en någorlunda stabil grund i melodirik hårdrock, men här finns så väl Hardcore Superstar-passningar som influenser från äldre prylar som påverkat heavy metalhistorien.

Och så har vi ju Rivethead. För mycket av det goda? Det är möjligt, men så länge ett av de största avstegen är så fantastiskt som nämnda bit köper jag det alla dagar i veckan.