Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Undivine
A Deceitful Calm, 2008
Skivbolag: Aural Offerings Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-07-26
Hemsida: www.undivine.se

Jag börjar flina när jag lyssnar på ”A Deceitful Calm”. Det är inte alls för att plattan på något sätt är dålig eller fånig, jag blir helt enkelt nostalgisk. Undivine låter nämligen nästan exakt som många band lät när jag började snöa in på metal på riktigt. Ni vet den där perioden som kommer i alla tonåringars liv när allting är spännande, när törsten efter allt nytt är som allra störst. Den perioden lämnar ofelaktigt djupa spår efter sig. För min del var det någon gång i skarven mellan sent 90-tal och millennieskiftet.

Många av er minns förmodligen inte den tiden med särskilt klara musikaliska referenser, men när Dark Tranquillity släppte ”Haven” med alla sina elektroniska influenser framstod det som oerhört framåtskridande i min värld. Alla andra gäng lät ju som Undivine gör idag.

Ljudbilden är ganska murrig, sången oartikulerat brummande och låtarna konstruerade efter formeln där melodier är välkomna, men gärna ska bäddas in under mattor av dist och tuffa ljudväggar. Det låter en del Arch Enemys ”Burning Bridges” om det här och avsomnade Guidance of Sin skymtar förbi på sina ställen. Murrig metal från sent 90-tal, nog smakar det gott alltid.

Så värst spännande är det emellertid inte. Efter att den första nostalgikicken ebbat ut framstår Undivine som en ganska genomsnittlig dödsmetallakt. De kan sin (gamla)skola lite för väl för att det ska tända på riktigt. Inte ens några välavvägda thrashriff a la The Haunted (med Marco Aro) kan få det att explodera. Stabilt och charmigt, men inte så mycket mer.

Kanske har den här daterade formeln av metal helt och hållet blåst förbi i Sverige och funkar bättre nere på kontinenten. Om jag läser informationsbladen rätt saknar orkesterns bolag distribution här i landet och varför det tog nästan två år från det att plattan färdigställdes till det att den ges ut kan jag inte begripa.