Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Gemini Five
Sex drugs anarchy, 2008
Skivbolag: Wild Kingdom
Av: Emilie Aune
Publicerad: 2008-05-18
Hemsida: www.geminifive.com

“Sex Drugs Anarchy” är Gemini Fives tredje studioalbum. Till skillnad från de två föregångarna ”Babylon Rockets” (2003) och ”Black Anthem” (2005) har bandet denna gång valt att producera på egen hand. Det är ”inga kompromisser, enbart ”street-gutter-metal-sleaze””, som basisten Hot Rod uttrycker det. Enligt Gemini Five själva har deras styrka alltid varit deras live-framträdanden, och denna energi vill de nu få igenom på ”Sex Drugs Anarchy”.

Visst vet Gemini Five hur man komponerar ösiga låtar med slagkraftiga refränger. Tunga basgångar och hårdrocksriff varvas med melodiska gitarrslingor i ett dundrande tempo och sångaren Tin Stars riviga metalröst passar väl in i paketet. Att de tagit med grabbarna från Crash Diet, som lyckats med att få in sleazerock i ungdomsprogram på SVT, på några spår skadar ju inte heller. Det hela låter ungefär som en blandning av Mötley Crües glam-metal och Marilyn Mansons industriella goth-rock. Mestadels känns det faktiskt som att jag befinner mig på en Mötley Crüe-konsert i något slags symbios mellan Dr Feelgood och Kickstart my heart. Dessutom är det instrumentala introspåret Thunder & Lightning pinsamt likt Mötley Crües God bless the children of the beast från ”Shout at the devil”-plattan.

Som titelspåret antyder kryllar ”Sex Drugs Anarchy” av uttjatade klichéer som man har hört tusentals gånger förut. Det är ”spark in the dark”, ”you’re so sticky sweet” och ”bring you down it won’t take long”, för att nämna några exempel. Den klart starkaste låten Scream 4 Me och partyrockiga Blood on the Bricks står ut något från resten av låtmaterialet, men i övrigt lyser variationen med sin frånvaro och som helhet blir ”Sex Drugs Anarchy” alltför enformig. Det är rivstart från början och sedan gasen i botten hela vägen på en 48 minuter lång raksträcka. Jag saknar svängarna.