Joyzine.se






Recension - Skiva

Leandra
Metamorphine, 2008
Skivbolag: eWave Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-02-27
Hemsida: www.leandrasphere.de

Leandra sitter naken vid sitt piano med förbundna ögon och spelar. Hon spelar bara för mig. Just i denna stund är det bara jag och hennes toner i rummet. De studsar mellan väggarna och borde få mina ögon att tåras, antingen på grund av dess spröda sorgsenhet eller avskalat obehagliga sätt att krypa under skinnet. Men jag känner ingenting.

Leandra har nämligen ätit sig alldeles för mätt, hon har hört och spelat alldeles för mycket musik och helt enkelt blivit mätt på livets känsloförnimmelser. ”Metamorphine” är avmätt. Leandra förmedlar ingen känsla över huvud taget. Materialet skulle ha kunnat sprudla av pondus eller vara så nedstämt att till och med den bistraste av cyniker började fälla tårar. Men Leandra bara sitter där naken vid sin flygel och spelar och sjunger som om hon inte brydde sig.

Jag blir så trött på sådan här musik som bara finns till, som inte förmedlar ett endaste dugg. Den största känsloinvesteringen Leandra gör i ”Metamorphine” är att sjunga en låt på sitt eget låtsasspråk. Om inte det är att slarva bort ett bra upplägg vet jag inte vad det är.

Och om Leandra nu är så fantastiskt duktig på att hantera tangenterna, varför bygger då så stora delar av ”Metamorphine” på trötta samplingar från en maskinpark som knappast känns särskilt modern? Det finns alldeles för många frågetecken på plattan. Men framförallt säger den och Leandra alldeles, alldeles för lite.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner