Recension - Demo
The Missing Link är som allra bäst i inledande
Vision, där de verkligen lyckas med sin mission att förvalta det arv som uppstått efter
Bush. Gruppen travar i den riktningen genom samtliga fyra låtar, men det är främst i
Vision som de lyckas återskapa den trasiga misär som Gavin Rossdale och hans mannar mejslade fram på sina första plattor.
I
Train Wreck, som för alla del är en ganska juste låt, försöker de till och med trevande bekanta sig med den elektronik som gjorde
The chemicals between us till en dunderhit. Det är lite gulligt hur killarna trevar sig fram längs de domäner som idolerna behärskade tillfullo. Skulle det mot all förmodan vara så att The Missing Link aldrig varit insnöade på Bush gör de i alla fall ett utmärkt jobb med att låta som storögda beundrare av detta gäng.
Men här finns fler referenser till samma tidsepok och liknande gäng. Effektpedalen i nämnda
Train Wreck är som fiskad från
Incubus majestätiska fullträff ”Make Yourself” och i avslutande
Poor Existence tillåts de två gängen att mötas i The Missing Links allra mest melankoliska stund.
Nu ska man förstås ha i åtanke att ungdomarna låter som nämnda referenser förmodligen lät på demostadiet. Det här är ingen färdig produkt på långa vägar. ”Sometimes we need tragedies” låter trevande och i ärlighetens namn ganska demoaktig. Sången behöver mer självförtroende och framförandet skulle överlag absolut ha kunnat göras med mer pondus. Likaväl som jag tycker att The Missing Link kunde ha satsat på lite mer tempo i sina låtar.
Men jag tror att grabbarna kan få ordning på det här. Att en Bush-revival skulle ligga nära runt hörnet är inte helt otroligt och ungdomarna har flera goda idéer. Med några fler år på nacken tror jag att ”Sometimes we need tragedies” i retrospektiv kan komma att betraktas som fröet som sedermera blommade ut i full prakt.

Relaterat
The Missing Link ()
Kommentera
Inga kommentarer