Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Machinae Supremacy
Overworld, 2008
Skivbolag: Spinefarm Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-02-11
Hemsida: www.machinaesupremacy.com

Det är något speciellt med Machinae Supremacy. Mig veterligen har de aldrig fått någon försvarlig mängd av pressuppmärksamhet (en recension här och där ja, men vem har inte fått det?) eller gjort några uppmärksammade genombrottsspelningar. Ändå har de en bred fanbase. Det diskuteras om dem i det mest obskyra internetforum och så fort det börjar närma sig festivaldags skallar bandönskningarna: Machinae Supremacy, Machinae Supremacy, Machinae Supremacy…!

Det gör förstås historien om ett band som väver in tevespelsinfluenser i sin metal ännu bättre att de funnit sina fans genom flitig marknadsföring på nätet. Machinae Supremacy insåg tidigt att cyberspace var en utmärkt plats att ragga fans och de lyckades storartat. Men, resten av branschen har fortfarande (trots kontrakt med mäktiga Spinefarm) inte hängt på. Machinae Supremacy dominerar än så länge bara i internetforum.

Med ”Overworld” står de dessutom inför ett nytt problem. Det svåra andra albumet. Där ”Redeemer” innehöll material som bandet filat på ett bra tag har de nu tvingats kliva upp en nivå inför ”Overworld”. Det går väl så där. Tevespelsinslagen som är vad som utmärker gruppens musik, vilken annars är ett tämligen ordinärt hopkok av melodiös döds och power metal, finns naturligtvis kvar. Men de har förpassats bakåt i mixen. Både titelspåret och Need for Steve bygger på killerslingor som tyvärr drunknar lite. Risken är att en lyssnare som aldrig hört gruppen förr och inte vet allt det här om arkadspelsmelodierna missar dem. I de flesta låtarna måste man lyssna väldigt noga för att de verkligen ska gå fram. Utan de roliga syntharna är Machinae Supremacy bara ett band i mängden i en överbefolkad genre.

Nu är det här tämligen mild kritik. Ska man över huvud taget lyssna på Machinae Supremacy är det klart att man ska lyssna noga. Flertalet låtar på ”Overworld” är (en ganska ojämn nivå till trots) trots allt riktigt bra. Speciellt de två redan nämnda samt Violator och Sid Icarus. Gruppen har ett annat problem som är mycket större.

Han heter Robert Stjärnström och är precis som bandets övriga gärning en het forumpotatis. Många skriver att han sjunger dåligt och att han är den svaga länken. Det första är felaktigt, det andra helt korrekt. Snubben sjunger nämligen inte illa, men han sjunger utan glöd. Han gör sitt jobb och inte en tillstymmelse till något mer. På ”Overworld” hörs ingen upphetsad inställning eller vilja att spränga genom taket. Bara tam sång enligt alla riktlinjer.

”Overworld” är som helhet ingen oäven platta. Den har sina poänger och kommer säkerligen att klara sig hyggligt i de konkurrerande nätshoparna. Men mellanspåren är för många och jag är fullkomligt övertygad om att Machinae Supremacy gör sig bättre som Internetfenomen än som fullängdssatsande metalakt.