Joyzine.se






Recension - Skiva

Coal Chamber
Chamber Music, 1999
Skivbolag: Roadrunner Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2000-01-01
Hemsida: www.roadrunnerrecords.com/artists/CoalChamber

Skräckvågen har sköljt över USA en längre tid och den börjar mer och mer förgrena sig till Europa och Norden. Ett av banden som följer med i vågen är Coal Chamber som valt att kalla sitt andra album för "Chamber Music" och pryda omslaget med en vacker kvinna som spelar cello. Bilden är ordentligt missvisande för när skivan väl går igång i CD spelaren är det fullt ös i omkring en timme.

Skivan inleds med en knapp minuts snyggt spelande på synth och diverse andra instrument ur den vackrare gruppen. Spåret heter Mist och om man sätter sig in i musiken kan man faktiskt känna hur dimman sveper in över fälten. De övriga spåren har dock inget med någon dimma att göra, de flesta av dem är helt enkelt överkörande och gruppen visar vilka det är som regerar scenen för tillfället.

På bas hittar vi en kvinna vid namn Rayana Foss och det är en lite extra rolig sak med gruppen. Det är inte många kvinnor som vågar sig in i skräckgenren men Rayana har gjort det och med vilket resultat sedan. Flera av låtarna dominerar hon med sitt läckra basspel och kombinerat med Dez Fafaras kompromisslösa sång blir det näst intill oslagbart. Dez har en enorm förmåga att variera rösten mellan lugnt och melankoliskt och skrikande som låter som om han fått en ångbåt nedkörd i luftstrupen. Frågan är om han inte är bättre på att variera sin sång än Jonathan Davies i Korn.

Ett av höjdarspåren på skivan som för övrigt innehåller arton låtar (med två extra spår inräknade) är El Cu Cuy där Dez lyckas med att skrika riktigt melodiskt, fråga mig inte hur det går till, det bara händer. Det samma gäller för melodin Untrue, där får dock melodin ta ett litet kliv bakåt till förmån för det riktiga röjet. Det finns en egenskap till hos Dez som jag ännu inte har nämnt. Han kan i de sorgligaste låtarna låta som om han håller på att gå sönder från insidan. Stämbanden skär och han låter som om han ägnar sina sista sekunder av sitt liv åt att sjunga den här sången. Not Living heter den låt där han lever ut sina hämningar till fullo.

Jag kan tänka mig att det är ett stort nöje att se Coal Chamber spela live. Tyvärr verkar de inte vara på gång till Sverige inom någon närmare framtid men man vet ju aldrig. En sak är i vilket fall som helst säkert, är man ute efter fett röj borde man ta sig en titt på Coal Chamber.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner