Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Carpet Knights
Lost and so strange is my mind, 2005
Skivbolag: Transubstans
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2005-12-13
Hemsida: www.thecarpetknights.nu

Att ge sig i kast med ”Lost and so strange is my mind” är som att kasta sig rätt in i ett drogliberalt 70-tal. En tid där pubarna fylldes av hallucinogen rök och mustaschprydda ynglingar i utsvängda jeans klämde på yppiga servitriser i var och vart annat hörn. The Carpet Knights debutalbum skulle passa som ett alldeles förträffligt soundtrack till en roadmovie genom denna dekadenta epok.

Vad det handlar om är släpig, nästintill meditativ, rockmusik som lånar av progen och bibehåller en liten känsla av blues. Malmögänget är på intet sätt rädda för att spinna för länge på samma pryl och brer därför ut sig i ljudlandskap, som utan att tillsynes ha något särskilt mål, makar sig framåt. Det händer egentligen inte särskilt mycket, men samtidigt lyckas The Carpet Knights skapa en beundransvärd atmosfär.

Skåningarna experimenterar med flöjter och glider slött på medryckande om än avtrubbande gitarrslingor. Tyvärr gör de misstaget att skjuta iväg sin starkaste låt, All be the same, först av alla. Vilket tyvärr gör att man när man senare sjunker ner i den intensiva villervalla av experimentellt malande som följer, upplever verket som något jämntjockt. I avsaknad av riktigt tilltalande låtar.

”Lost and so strange is my mind” är mest av allt en stor ljudmassa. En platta som är så pårökt och fylld av flum att vilken vettig regissör som helst borde slänga sig på telefonen. Av de associationer jag får av plattan att döma skulle jag mer än gärna se filmen.