Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Wake
Death-a-holic, 2005
Skivbolag: Spikefarm Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-01-24
Hemsida: -

I sin iver att ratta fram ett riktigt fläskljud har finska The Wake gått lite för långt. Nog är gitarrmattorna på ”Death-a-holic” tjocka och förmedlar en markant tyngd, men de låter lite för komprimerade. Lyssnar man noga hör man att disten är grötig, kornig och lite väl oprecis. I sökandet efter det totala fläskuttrycket har mycket av känslan gått förlorad. Det låter mer digitalt än dominant stenkrossande. Jag ska inte säga att det är dåligt, men det kunde ha varit bättre. Dessutom låter trummorna ganska plastiga.

I övrigt är dock ”Death-a-holic” en habil skapelse. Det vore synd att säga att finnarna är särskilt nyskapande eller egna, men det de gör, gör de på ett föredömligt sätt. Vad det handlar om är rak och aggressiv dödsthrash. Man skulle krasst kunna säga att The Wake befinner sig precis där The Haunted befann sig när de manglade in ”One Kill Wonder” (2003). Den plattans Godpuppet är ett utmärkt riktmärke för hela ”Death-a-holic”.

Kaj Michelsson har en köttröst inte alls olik hur dåvarande Haunted-gastaren Marco Aro lät på den tiden. Addera till det att låtarnas upplägg är ganska lika och att det handlar mest om aggression även om melodier släpps fram och ni har 2005 års ”One Kill Wonder”. Det handlar dock inte om en ripoff, det måste poängteras. The Wake blandar ut det hela med lite atmosfär a la Dark Tranquillity och finskt svårmod som Insomnium, dock utan att vika en tum från deaththrash-inriktningen.

”Death-a-holic” är inte unik någonstans, men som platta beträffad bjuder den på en stunds trevlig lyssning. Inledande Suicide manual är en effektiv käftsmäll. Ibland behövs sådana här huvudrensare.