Joyzine.se






Recension - Skiva

Tidfall
Nucleus, 2003
Skivbolag: Nuclear Blast
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2003-11-10
Hemsida: www.tidfall.net

Den svenska friskolereformen genomfördes 1992 och ledde till att antalet friskolor i vårt land drastiskt ökade. Något liknande inträffade inom den norska blackmetalscenen i övergången mellan nittio- och tvåtusental, då scenen delades upp i två delar. Dels den som fortsatte att ägna sig åt ond bråd död och dels den som gav sig ut på lite mer nyskapande vatten. Inom den unga och nyfikna skolan har vi sedan revolutionen sett en chockartad (inte minst för de gamla rävarna som kallar sig ”true”) ökning av band. Emperor började leka med ny teknik, Satyricon överraskade med något väldigt nyskapande och Dimmu Borgir nådde skyhöga framgångar som anförare av den mer pompösa och melodiöstbaserade musiken, inte sällan med keyboard och technoinslag. Tidfall är ännu ett band i raden som följer i kölvattnet av denna trend.

Ljudet på ”Nucleus” är väldigt putsat och starkt. Trots att det hörs att otroligt jobb lagts ner på ljudpolerandet tycker jag inte att känslan försvinner. Det är fortfarande stämningsfull och någorlunda ärlig black metal som strömmar ur högtalarna. Bandet har lekt mycket med det atmosfäriska och beblandar sina getingriff med en hel del elektroniska element. Själv tycker jag att det berikar musiken, är dock tveksam till om de som en gång i tiden drog igång den norska scenen instämmer.

Det som egentligen saknas på detta Nuclear Blast-släpp (bandet har ett sound som passar som hand i handske hos tyskarna för övrigt) är riktigt gångbara låtar. Hela skivan blir mest som en ljudvägg, ett kollage som är trevligt men där man inte kan urskilja vad som är vad. Var det börjar och slutar. Men vem har sagt att riktiga låtar krävs för att tillfredsställa så länge siktet inte är inställt på en radiohit?

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner