Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Johan Svedberg & Hopslängt
Nojjvisor, 2007
Skivbolag: Troglodyt Produktion
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-08-14
Hemsida: www.johansvedberg.com

Om Lars Winnerbäck sjunger om stadsmänniskans mer eller mindre allvarliga problem och Stefan Sundström är arbetarklassmisärens största uttolkare är Blekingesonen Johan Svedberg den som står upp för lantisarna. ”Nojjvisor” handlar om att vara stolt över att vara normal, hur modernt hypade ideal inte alls behöver vara det rätta och om att en riktig man faktiskt borde vara både mjuk och jämställd. Och så handlar det så klart lite om kärlek också.

Att kalla det Svedberg gör tillsammans med kompbandet Hopslängt för singer/songwriter är inte hela sanningen (hör dribblas det med så väl tango och vals som pop och visa), men behöver man nödvändigt kategorisera är det där man hamnar. Tonen är inte så sällan samhällskritisk, men Svedberg har glimten i ögat och ett humoristiskt sätt att angripa ämnena som gör att det aldrig riskerar att bli pekpinneaktigt. Snarare sitter jag och småflinar mest hela tiden medan skivan spelar. Något som överskuggar att snubben egentligen inte har någon större sångröst.

Jag finner ”Nojjvisor” som mest intressant i de snabbare bitarna (även om några ballader är riktigt vackra) där Svedberg har möjlighet att dra på för fullt med sina underfundiga texter och inte måste ta hänsyn till musikens dämpade karaktär. En västerländsk karl är klockren. Jag föreställer mig att den handlar om tvättäkta småstads-Svenssons (vilket definitivt Riktiga män gör), men det är möjligt att liknande ideal som tas upp i låten är spridda betydligt vidare i samhället.

Pluspoäng också för den goda smaken att vid lämpliga tillfällen plocka in kvinnliga duettpartners. Det ger en snygg kontrast till Svedbergs mässande. Överlag är hela ”Nojjvisor” småtrevlig. Ingen Winnerbäck eller Sundström, men i alla fall en god bit på väg. Fyran uteblir för att skivan i det stora hela blir en aning präktig.