Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Skylark
Fairytales, 2005
Skivbolag: Scarlet Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2005-10-25
Hemsida: www.skylarkrock.com

Den dagen Skylark inser att de inte ska ägna sig åt power metal, bryta alla band med den scenen. Den dagen kommer de bli ett alldeles utomordentligt bra band. De är även om de själva inte förstått det ännu på väg åt det hållet. Beviset på detta heter ”Fairytales”. Jag hejar ivrigt och kan inte annat än hoppas att utvecklingen påskyndas. Att vishetens stjärna ska gå upp för Skylark.

Jag vet egentligen inte varför, men jag tycker det är kaxigt att döpa förstaspåret till Music och det avslutande dito till Love. Det finns något teatraliskt tilltalande i det. Den där kaxiga sidan vill italienarna (varningsflagg inte sant?) lyfta fram genom hurtiga power metalpartier. De kunde inte ha mer fel. Lyckligtvis vill de inte vara fräna hela tiden och det gör ”Fairytales” till en inte alldeles oangenäm bekantskap.

Skylark använder sig av spikpiano, vilket är grymt tufft. De bjuder även på flertalet långa partier där deras duktiga vokalissa toppresterar ackompanjerad enbart av en förnämligt spelad flygel. Det är dessa partier samt de bitar som kvalar in i samma skola som Within Temptation - och möjligtvis också Evanscence – som gör ”Fairytales” lyssningsvärd. Där visar bandet en stor potential och har flertalet justa melodier och idéer att visa upp. Det infinner sig stundtals en smått pompös stämning som luktar rockopera, men det fungerar helt klart.

Covern på Mike Oldfields gamla slagdänga Moonlight shadow är vämjelig i framförandet med märklig fyllekör, men rent teoretiskt en kul idé. Den är dock mest en fingervisning om vart det barkar. Skylark lämnar sin kära power metal bakom sig och blir snarare ett hårdare pop och rockgäng. Jag gillar det, men tycker fortfarande att ”Fairytales” är ett för litet steg på vägen. En sak som är säker är att bandets snubbar bör hålla käft. När de öppnar munnen blir det samma gamla italienska powersmörja alla redan tröttnat på. När man har en sångerska så lysande som Kiara bör man verkligen ta vara på det i alla spår.