Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Skumdum
Det vi kan bäst, 2002
Skivbolag: Morphin Lane Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2002-09-23
Hemsida: www.skumdum.se

Skumdum är ett typiskt sådant där band som man hör en gång om året. Det vill säga varje gång den årliga utgåvan av samlingen ”Definitivt XX spänn” kommer. För min egen del är det dessutom ett band som jag tyckt bra om på varje samling. Intresset och orken har dock inte räckt längre än till att jag lyssnat några gånger och nickat gillande. Men nu jävlar! Med gladpunkarnas nya album ”Det vi kan bäst” i handen ska jag slutligen skåda djupare i det musikaliska fenomenet Skumdum.

Skumdum är egentligen inte det minsta originella, grejen är den att de gör trallpunken något bättre än de flesta andra aktörer på banan. Med en sångare som låtsas att han heter Johan Anttila och frontar Radioaktiva Räker, en mix av nyss nämnda band och Coca Carola rent musikaliskt och mysiga folkölstexter är Skumdum riktigt charmiga. Just texterna uppskattar jag extra mycket. Det är småtrevliga vardagsbetraktelser, ofta med glorifiering av folköl som huvudmål. Det är långt ifrån tufft, men ganska roande och ett skönt avbrott till alla orkestrar som gräver ner sig i dörist politisk gegga.

Saken är dock den med Skumdum som med många andra punkband. De tjatar ut sig själva. Även om mycket av det spralliga materialet på ”Det vi kan bäst” är riktigt bra, håller det inte som helhet. Det blir för likriktat, enformigt och monotont. Jag vill dock inte ta någon heder från bandet. Det må vara så att dagens svenska punkscen är hopplöst urvattnad, men Skumdum tillhör verkligen de få guldklimpar som finns. Frågan är bara varför Beat Butchers inte fiskat upp dem?