Joyzine

[stäng]

Recension - Live

The Motorhomes
Popadelica, Huskvarna
2013-05-04
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2013-05-05
Hemsida: -

I takt med att man skaffat lika många Google-kalendrar som Jakob Eklund säger ”Va fan!” i valfri medioker Johan Falk-film har jag kommit till insikt att tid varken är pengar eller en lyxvara att slösas bort på meningslöshet. Fördelen med att ha många kalendrar, i en stor övergripande kalender förstås, är att man får bra koll på sin årsklocka. Det går att planera in många aktiviteter om man planerar väl – men det finns en helg varje år där det aldrig bokas in något: eller snarare, där finns redan en stående inbokning: första helgen i maj är det Popadelica. Det är tradition.

Det finns många kringliggande faktorer som förhöjer upplevelser i allmänhet och upplevelsen av musik i synnerhet: nostalgi är en av dem. När festivalen släppte bomben att The Motorhomes, bandet som hade fågeln i handen men som lät den flyga iväg, skulle göra en återföreningsspelning var lyckan gjord – mer nostalgiskt än så är det svårt att få det.

Och visst räcker det med att bandet ställer sig på scenen inne i Teaterladan för att triumfen ska vara ett faktum, Huskvarna välkomnar sina fallna och för kvällen återuppståndna hjältar med gränslös kärlek och värme. Med rätta ska tilläggas, det tar inte mer än ett första ackord och en första stavelse från herr Edlund (vars röst fortfarande är imponerande vacker) innan man inser att husvagnarna är taggade till tusen och magin infinner sig med en gång.

Trots att det bara blev två album när det begav sig sitter the Motorhomes på en låtskatt som heter duga, det är egentligen bara att blunda och dra en låt ur hatten och du får något som faller dig i smaken. Mest påverkad blir jag av Long Distance Runners, av just nostalgiska och emotionella orsaker, privata minnen knutna till låten, även om riviga The Man och fina For Whom It May Concern också lämnar spår i själen. I ärlighetens namn lämnade samtliga låtar spår ikväll.

Som sig bör avrundas spelningen med Into the Night och The Motorhomes återförening blev precis så bra och magiskt som man hade hoppats – det här är en typiskt sådan spelning där man kan säga, ”jag var där”, och det faktiskt betyder något. Ändå är det inte utan att man känner sig aningens vemodig, tänk hur många bra låtar dessa gossar hade kunnat producera om de kört vidare under hela 00-talet? Vem vet, kanske gav spelningen mersmak och vi får höra mer från The Motorhomes i framtiden? I så fall lyckades ni väldigt bra Popadelica.