Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Sandy Mouche
...and poems for the unborn, 2005
Skivbolag: Playground
Av: Daniel Arosenius
Publicerad: 2006-01-10
Hemsida: www.sandymouche.com

Som en frisk vind från havet sveper musiken från ”poems for the unborn” fram och smeker försiktigt allt som kommer i dess väg. Att skivan är inspelad live i studion hörs tydligt. Värmen finns där, pulserande och pumpande och låtarna känns levande och lekfulla. Sandy Mouche har en hel del vilja och mycket som de vill berätta och förmedla. Med den forne Brainpool-medlemmen Christian Lundqvist som producent har de lyckats befästa en ambition i låtarna som är mycket påtaglig och rolig att höra.

Bandets vokalister Martinique och Helena har skrivit hälften av låtarna var, blandat livligare poplåtar med lugnare ballader. Låtarna är vackert arrangerade och det finns en inspirerande fantasifullhet i musiken som kokar och sprudlar av energi. Instrument som harpa, stråkar och tvärflöjt samsas med körer och synthar i de avskalade kompositionerna som sjungs på engelska och franska. Uppenbarligen har Sandy Mouche inte varit rädda för att göra något annorlunda, vilket förstås är modigt. Förutom att blandningen av språk känns ovan till en början är det fullt av oförutsägbara melodier och klanger. Det mesta är förstås pop i enkel och avskalad bemärkelse, men under ytan verkar det bubbla ett begär att ut svängarna och därmed röja ny mark.

Tyvärr upplever jag en total avsaknad av attityd hos Sandy Mouche. ”Poems for the unborn” är som soundtracket till en sockersöt Disneyfilm, musiken som Bambi skulle ha laddat i sin iPod. Det verkar som om bandet har satsat alla kort på att skapa starka känslor och sinnesstämningar och därmed låst in delar av sin kreativitet i garderoben. Musiken är i det närmaste odefinierbar, jag kan inte rama in något syfte eller budskap. Det är nästan så man undrar om Sandy Mouche själva vet vart de är på väg med sin musik. Men kanske är det också så de vill ha det, lite hemlighetsfullt och svårt att greppa.