Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Ozzy Osbourne
Sweden Rock Festival
2011-06-11
Av: Sebastian Norling Rauhala
Publicerad: 2011-06-12
Hemsida: www.ozzy.com

År 2007 stod Sweden Rock inför valet att ta Ozzy Osbourne eller Heaven & Hell som headliner. De sistnämnda valdes, med efterföljande succé för Sweden Rock medan den forne Black Sabbath-sångaren gjorde en i efterhand hånad konsert på Hultsfredsfestivalen. Röstproblem och en man som var mer en skugga av sitt forna jag än ”the Prince of Darkness” var den slutliga domen. Fyra år senare och på plats på en festival som mer än väl är det perfekta forumet för Ozzy, så är det inget som kan få den stämpeln borttvättad.

En pigg inledning med I don’t know där nye strängbändaren Gus G visar att han minsann kan hantera de fräsiga Randy Rhoads-riffen och Ozzys ständiga maningar på publiken att ”go fuckin’ crazy!” blir redan i efterföljande Suicide solution en trött fortsättning, där Ozzy svajar rejält i tonart (Goodbye to romance och Bark at the moon är på gränsen till outhärdliga) och mumlar texten.

Utflykterna till scensidan för att möta publiken blir korta, då han mestadels krampaktigt greppar mikrofonstativet efter att ha lämnat det i två sekunder.

Den gamla pudelrockaren Shot in the dark får live ett bättre liv än på den fluffsjuka studioskivan ”The ultimate sin” och gamla Sabbath-låten Fairies wear boots rätar upp skutan för en stund, men det går inte längre att förneka att Ozzy Osbourne numera har gjort sitt som artist. Setlistan är dessutom strikt inriktad på låtar från storhetstiden och det enda bidraget från ”Scream” är den korta fan-hyllningen I love you all som spelas när Ozzy och bandet tackar för sig. ” For all these years you stood by me/God bless, I love you all”, lyder sista raden i den.

Ja Ozzy, vi älskade dig också. Tack för den här tiden.