Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Irene
Long gone since last summer, 2007
Skivbolag: Labrador Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-09-11
Hemsida: www.irene.nu

Man ska vara försiktig med att tala om idyller när det handlar om popmusik. Oftast handlar den ju bara om övergående trender som aldrig blir särskilt varaktiga i historieskrivningen. Men i fallet Irene är det svårt att inte göra det.

Omslaget föreställer bandet skålandes på en klippa framför ett inbjudande hav och under en knallblå himmel. Närmare svensk skärgårdsidyll än så kommer man inte och på det spåret fortsätter musiken. Irene spelar inbjudande popmusik som på många sätt känns tidlös. Här finns inga gnälliga indietendenser eller melodifattigt plinkande i svårmod. ”Long gone since last summer” är stort producerad popmusik som är lika mycket 90-tal som I’m From Barcelona (lyssna på blåset i inledande By your side). Irene skapar sin egen lilla popidyll.

Bandet skriver att de i sitt komponerande varit ute efter musik som om 20 år ska vara omöjlig att tidsplacera. Jag tror att de har lyckats. ”Long gone since last summer” har så många olika inslag att den inte går att sätta i ett regelrätt fack och produktionen utmärker sig inte på annat sätt än sitt klara, luftiga ljud. Därmed inte sagt att jag gillar allt Irene tar sig för. Countrybolstrade Seaside är hemsk.

Vad som utmärker de subtila popmelodierna som mest är dock sångaren Tobias Isaksson och inför honom är jag kluven. Visst är det lite fränt med en herre som låter som någonslags korsning mellan Elvis Presley, Brolle Jr och Morrissey. Men jag hade gärna hört mer känsla och kärlek i hans röst. Hans känns lite för återhållen och kontrollerad. När allt summeras är det bara sången som hindrar Irene från att måla den perfekta idyllen med ”Long gone since last summer”.