Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Hiawata
They could've been bigger than Hiawata, 2007
Skivbolag: Sellout Music
Av: Daniel Arosenius
Publicerad: 2007-07-31
Hemsida: www.myspace.com/hiawata

Från vårt grannland Norge kommer det känslosamma pop/indiebandet Hiawata, som i våras släppte debutalbumet ”They could have been bigger than Hiawata”. Då släpptes albumet endast på den norska marknaden, men nu står bandet redo att göra entré för resten av Europa. Givetvis är vi nyfikna på vad det här är för ett gäng som enligt biografin är "The new favourite band of all the young and ever so cool hipster kids in Oslo".

Många av låtarna på Hiawatas debutalbum balanserar i gränslandet mellan driven rockmusik och känslosam indiepop, en blandning som är både tilltalande och lagom balanserad. Där finns det känslosamma från indiepopen och drivet från rockmusiken, förenat på ett mycket trivsamt och förhållandevis lättillgängligt sätt. Flera av låtarna hade passat utmärkt i akustisk tappning vid en lägereld i sommarnatten. Värmen finns där, trots att den tidlösa vemodigheten som brukar prägla indiepopen är ständigt närvarande under ytan.

Ett problem som Hiawata dras med är sånginsatserna. När jag lyssnar på "They could have been bigger than Hiawata" känns det då och då som att bandet har slarvat i studion. Kanske har de haft ont om tid, eller så har de bara varit för ivriga. Stundtals är inlevelsen suverän och helt rätt, men här och där dyker det upp omotiverat falska toner och sånginsatserna känns plötsligt klena och oengagerade.

Om bandet satsar på att slå i Europa är det här något som de måste utveckla och förbättra. I en blog har någon skrivit att Hiwata spelar ”härligt uppknäppt och avslappnad sommarindiepop”. Jag håller med på alla punkter, men skulle också önska att bandet tog sig tid att vara mer självkritiska, slipa bort skavankerna och dra åt tyglarna en aning. Om de vill spela på scener även utanför Norge i framtiden kommer det att krävas mer av dem om de ska överleva i konkurrensen på den hårda musikmarknaden.