Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Volbeat
Beyond Hell/Above Heaven, 2010
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-09-16
Hemsida: www.volbeat.dk

Minns du sången?

Genom att roat leka med titeln på det gamla SVT-programmet där det sjöngs kristna sånger under tre säsonger vill jag inte på något sätt påskina att Volbeat gått och blivit några kyska korgossar till den här skivan (även om soundet i takt med att de kommersiella framgångarna kommit blivit aningen mer välkammat till den här ansträngningen), bara att det låter precis som vanligt. Jag minns sången.

Kanterna har förvisso blivit lite jämnare och jämnare för varje skiva som Michael Poulsen och hans danska mannar släppt ifrån sig, men receptet är exakt detsamma som alltid. Metal möter Elvis Presley, det är boogie, det är Metallica, Entombed och brylcreme. Och nu som i någon form av osannolik rocksaga också ishallar istället för sunkiga rockhak. Volbeat har sannerligen lyckats med att föra det hårda in i finrummen utan att egentligen tumma på vare sig kvalitet eller originalitet.

Däremot börjar det kännas lite enahanda vid det här laget. Minns man ”Rock The Rebel/Metal The Devil” eller ”Guitar Gangsters & Cadillac Blood” är det knappt så att man behöver lyssna på ”Beyond Hell/Above Heaven” för att kunna skriva den här recensionen. Så mycket samma sak är det.

Visst, skippade man att lyssna hade det varit omöjligt att berätta om att Mille Petrozza från Kreator kraxar som en gammal ledsjuk kärring i 7 Shots och att Napalm Death-legenden Barney Greenway adderar lite aggression genom att sjunga som om han hade cellofanplast framför munnen i Evelyn. Men så mycket mer nydanande än så bjuds inte.

Det är kvalitativt och riktigt bra (avslutande Thanks är mest medryckande), men börjar ändå kännas lite enahanda nu. Ett uns av förändring hade faktiskt inte skadat.