Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Everwhere
Black Dawn
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-12-21
Hemsida: www.everwhere.se

Herrarna beskriver det skämtsamt som att de bytt medlemmar mer frekvent än Megadeth sedan starten 2001, men det är ingenting som hörs på ”Black Dawn”. Här är det rakt igenom kompetent deaththrash som gäller och hela demon känns föredömligt enhetlig.

Särskilt originellt är det förstås inte, men det är nog heller inte tanken. Jag får gå tillbaka till tidiga In Flames-prylar för att hitta gemensamma nämnare. Ni vet innan gitarrerna började tvinnas allt för frekvent och när Anders Fridén gastade med blodiga stämband snarare än åmade sig kring mickstativet med gråtmild röst. Det finns förstås mängder med band som tagit soundet vidare efter det och som det vore mer passande att jämföra Everwhere med, men jag dras hela tiden in i In Flames-referenserna. Förmodligen för att Jonas Blomquist har en skrikpipa inte helt olik hur nämnde stjärnsångare en gång lät. Det är lite Clad in shadows över hela demon.

Everwhere styltar sig fram genom fem riffbaserade melodier och imponerar med så väl pondus som musikalitet, men de går i samma fälla som så oerhört många andra metalband, etablerade som oetablerade – låtarna är för långa. Jag är alldeles övertygad om att Everwhere skulle framstå som ännu fränare om de levererat korta men fräsande attacker istället för att mata sina riff i arrangemang som vid fem av fem tillfällen drar iväg över femminutersstrecket. Släpp metaloket och kliv arrangemangsmässigt mot pop och rock så kommer det här bli riktigt fint.

I nuvarande utförande imponerar ”Black Dawn” förvisso, men det blir lite för jämntjockt efter en stunds lyssnande.