Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Sanctification
Black Reign, 2009
Skivbolag: Pulverised Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-11-15
Hemsida: myspace.com/sanctificationband

Sanctification är ytterligare ett svenskt metalband i raden där sättningen genom åren varit ytterst ambulerande och där majoriteten av alla som varit inblandade även haft fingrarna djupt doppade i andra metalliska syltburkar från hemlandet. Mest noterbara i den aktuella uppställningen är gitarristen Tomas Elofsson (bland annat i In Battle och med ett förflutet i allstarkonstellationen God Among Insects) och nyligen rekryterade sångaren Masse Broberg (eller Emperor Magus Caligula om ni hellre föredrar det) från Dark Funeral. Den senare blev fullvärdig medlem först efter inspelningen av ”Black Reign”, men finns ändå med och gästsjunger på ett hörn.

Fördelen med alla dessa korsbefruktade metalband är att manskapet är ytterst kompetent och sällan presterar något som inte håller måttet. Nackdelen är att banden i och med alla omflyttningar aldrig hinner utveckla någon direkt egen eller originell stil. Det blir lätt lite standardmässigt när musiker som värker fram sina innersta låtdrömmar i andra orkestrar bara hafsar fram något i en tillfällig omgivning med duktiga kamrater.

Precis en sådan känsla ger ”Black Reign” när jag låter den snurra. Det är inte tal om annat än att det är überkompetent death metal, men särskilt spännande blir det tyvärr aldrig. Det är så pass bra att jag gärna lyssnar på den typiskt amerikanskinspirerade formen av döds, men aldrig så uppiggande att jag måste spela låtarna om och om igen. Snubbarnas Hate Eternal-kross väller över mig som en ostoppbar ljudvägg och den pondus som ligger bakom viskar hotfullt att jag bara skulle våga sätta mig till motvärn. Problemet är bara att det inte finns tillräckligt med personlighet i det här manglet för att jag ska bli riktigt rädd.

Kompetent och småtråkigt, som så mycket annan inavlad svensk death metal släppt på europeiska småbolag. Sanctification är varken något att förkasta eller hylla, men förmodligen att digga för dem som är riktigt insnöade på kompakt death metal.