Joyzine.se






Recension - Demo

Deviniance
S/t
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-07-28
Hemsida: myspace.com/deviniance

Det hörs vilja. Det hörs ambition. Det hörs pondus och det hörs ungdomlig inställning. Deviniance gör inte något som kan karakteriseras som något speciellt nytt. De harvar i en genre som det är alldeles för lätt att sätta epitetet post- framför och låter sina kompositioner sväva ut en bra bit över femminutersstrecket. Det är nästan för lätt att slentrianklistra referenser som Cult of Luna och Breach på det ungtupparna sysslar med.

Men det vore inte riktigt juste att göra så. Visst finns likheterna ofrånkomligt där, men Deviniance jobbar hårt för att upprätthålla åtminstone ett litet uns av egen identitet och det hörs att de verkligen tror på vad de gör. Spelinsatsen är inte den bästa, synthljuden som är tänkta som stämningshöjare (vilket de också skulle kunna vara) mixas så högt att de snarare dränker allt annat och raserar känslan och vissa låtar hade tjänat på att kapas med någon eller några minuter. Men det finns något rått och äkta, något värmande över det gruppen sysslar med. Det brukar förenklat kallas för genuinitet. Deviniance tror på vad de gör, de gör det från hjärtat och just därför är den svärtade postmetallen spännande att lyssna till.

Att stoppa in demons två spår ytterligare en gång, den här gången som liveinspelningar, när skivan egentligen borde vara slut skulle kunna falla platt. Demobands liveinspelningar låter ofta rätt dassigt. Men här funkar det. Låtarna blir ännu skitigare live och även om mixen kanske inte är den bästa framgår det att ynglingarna klarar att återskapa sin musik på en livescen. Det är ett gott tecken.

Vad Deviniance däremot borde ha skippat är den teaterapplåd som avslutar livetagningen av A slow decay och som effektivt avslöjar att det var typ tio personer i lokalen.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner