Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Dir En Grey
Uroboros, 2008
Skivbolag: Gan-Shin Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-01-07
Hemsida: www.direngrey.co.jp

Jag har skrivit det många gånger förut och det tål att skrivas många gånger igen. Jag begriper inte alls storheten med j-rockvågen i allmänhet och ledstjärnan Dir En Grey i synnerhet. Ser man det hela ur ett musikaliskt perspektiv är det helt imbecillt att det här gänget kan uppnå sådana enorma framgångar.

Schizofreni i all ära, men inom j-rocken i allmänhet och Dir En Grey i synnerhet finns det verkligen ingen poäng med den. Det handlar om staplande av omaka ingredienser bara för sakens skull och utstuderat framförande som fungerar bara för att upphovsmännen råkar komma från Japan och för att tonåringarna i västvärlden är mer ytligt osäkra än någonsin tidigare.

Så mycket om stilen och gruppen i sig, då hjälper det knappast heller att ”Uroboros” är det mest onyanserade jag hört med de här japanerna hittills. Den korkade korsningen mellan japanskt pojkbandsmummel och tredje klassens metal trängs i en tam ljudbild där nyanserna är svårfunna. Förmodligen för att de helt och hållet saknas i Dir En Greys hopplösa ursäkter till kompositioner. Jag kan omöjligt komma ifrån känslan av att det här är en showoff. ”Uroboros” håller helt enkelt inte någon vidare klass alls. Föregångaren ”The marrow of a bone” framstår som briljant vid en jämförelse och det säger en hel del.

Att j-rock fått en så enorm framgång här över är på något sätt lite provocerande. Att gå så långt utan några egentliga meriter för musikens skull är på gränsen till ett hån mot många andra grupper och genrer som verkligen kämpar. Och det gäller stilen i allmänhet och Dir En Grey i synnerhet.