Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Thermostatic
Humanizer, 2008
Skivbolag: Wonderland Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-11-12
Hemsida: www.thermostatic.se

”…catchy electro pop with post-italo and chip-disco influences mixed with ambient music vibes and a real nineties retro feel”. Bättre beskrivning och en mer träffsäker analys än vad Wonderland Records, bolaget som står som ansvarig utgivare för ”Humanizer”, skriver om göteborgarna i Thermostatic och deras musik går knappast att få. Jo, så klart, vi måste ju nämna att Commondore 64 har en vital del i bygget, vid det här laget har ni garanterat ett hum om vilken typ av sound ni kan förvänta er av denna elektroniska orkester.

”Det återstår att se om någon kommer att komma ihåg låten The Box och gruppen Thermostatic om ett år” skrev jag när jag recenserade just The Box, för drygt ett år sedan. Jag ställde också frågan om låten i sig kunde ses som representativ för resten av albumet, som vid den tidpunkten inte var släppt än. Mitt svar på båda frågorna är: Ja. Och. Ja. ”Humanizer” låter precis så bra som jag hade hoppats att den skulle göra, och frågan är om inte The Box har växt minst två storlekar genom att bara placeras i rätt sammanhang.

Förutom att ”Humanizer” gör mig på bra humör och har en snudd på extrem ”feel-good-känsla”, gillar jag även det faktum att albumet inte är så rakt som jag hade förväntat mig. Bara det att ha den långsamma, men ack så känslosamma, Northern Ambulance som första spår är på gränsen till genialt. Istället för att dundra på med allt man har och då riskera att skrämma bort eventuella lyssnare som inte är helt inlyssnade i genren, får nu lyssnaren istället lite tid på sig att förbereda sig för vad som komma skall. Kalla det för en funktionell mjukstart. Pulsen vrids sedan upp på Unreal Dimensions och sedan bär det iväg.

Efter mitt första möte med Thermostatic slängde jag mig med referenser som Slagsmålsklubben, Le Sport och Embassy. De referenserna står jag fortfarande fast vid, om än i en något mindre grad. Som en ny, betydligt tydligare referens skulle jag nu vilja plocka in snart Sverigeaktuella Ladytron. Denna liknelse mycket tack vare en fin sånginsats av Louise Lundberg, vars stämma förvisso inte är magiskt; den är helt enkelt bara ”rätt” i sitt sammanhang. Sammanfattat är ”Humanizer” ett skönt tillskott på chip-musikshimlen, vare sig man är sugen på disco eller bara en stunds kontemplation.