Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Kid Down
I want my girlfriend rich, 2008
Skivbolag: Epitaph
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-10-30
Hemsida: www.kiddown.com

Andra plattan är den svåraste heter det. Well, inte om man kommer från Åmål och kallar sig Kid Down. Till sin andra styrkedemonstration har gruppen gått ännu mer åt det poppiga hållet och låtit sin flamstramsiga sida ta ännu mer plats med resultatet att ”I want my girlfriend rich” är bättre än debuten ”…and the noble art of irony”.

Kid Down kommer att få skit för den här plattan, var så säkra på det. Precis som Green Day fick ta mycket spott och spe för ”American idiot” kommer värmlänningarna ställas vid recensenternas och hardcorefansens skampåle samtidigt som försäljningen går bättre än någonsin.

Någon annan jämförelse med ”American Idiot” går förstås inte att göra. Där Green Day ändå försökte vara lite mörka och leverera ett budskap på sin storsäljare är Kid Down mest glada och glättiga. Detta andra album är sprängfyllt med festliga nummer som är anpassade för att sätta sig snabbt och tilltala många. Så här mycket poppunk har gruppen aldrig låtit tidigare. Och det är en klart bra platta.

Öppningsbiten To the rythm of a new drum är en verklig hit och i Be Safe tangerar orkestern ungefär samma känsla. De kan det där med att snickra lättillgänglig punk och levererar med energi. Musiken är lika mycket av ett glädjepiller som det färgglada omslaget. ”I want my girlfriend rich” är harmlös och för alla. Det är nog bara textmaterialet som skulle kunna få farmor att inte digga. Att det sedan blir en aning enahanda är gruppen precis lika medveten om som sin lyssnare. Och båda skiter i vilket.