Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Andreas Borg
The Atonement of Abbadon
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2008-09-30
Hemsida: www.andreasborg.com

På det finstämda och akustiska inledningsspåret Stars kommer jag direkt att tänka på Joakim Thåström. Det är släpande, lite dovt och emellanåt lite mumlande och ohörbart vad Andreas Borg egentligen sjunger. Ungefär som det ibland kan låta när svenskar tar till engelskan. Det skorrar dock inte lika mycket som Thåström och spricker sedan upp i ljusare refränger.

När ”The Atonement of Abbadon” fortsätter blir jag konfunderad. Är det samma människa som sjunger? Likheten med Thåström försvinner på Revolution song och en något gurglande Michael Stipe från R.E.M. framträder. Högre toner, som jag liksom i första låten tycker stjälper snarare än hjälper. Dessutom en oerhört enerverande falsettsång i bakgrunden.

Den bestående känslan av denna demo är att jag inte riktigt blir klok på den, att den saknar en konsekvent linje. Som lyssnare, hur ofta stör du dig på detaljer som bristande konsekvens förresten? Vidare känns det emellanåt alltför tunt och rösten fungerar heller inte riktigt, som bäst när den är som mest återhållsam. Samtidigt är det inte alls dåligt. Texterna, historier om vemodiga eller sorgsna individer som samtidigt drömmer om något mer än sitt nuvarande liv, förmedlar en känsla som jag tror att de flesta kan känna igen sig i och uppskatta.

Bonusspåret Babylon förstärker det spretiga intrycket. Andreas Borg byter åter skepnad till en person i trakterna av Nick Cave. En synt- och pianoslinga framkallar tillsammans med ett taktfast slagverk, ett effektfullt och dystopiskt intryck. Musikaliskt bjuds jag på glimtar som berör och kryper mig nära inpå skinnet. Även vissa texter, främst i Johnny boy, bär jag med mig som positiva upplevelser. Men sammantaget måste det renodlas och slipas ytterligare, och det gäller framför allt det vokala.