Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Darkwater
Calling the earth to witness, 2007
Skivbolag: Ulterium Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-07-31
Hemsida: www.darkwater.se

Första intrycket är viktigt, i de flesta fall är det, det som fortsätter att gälla efter flertalet genomlyssningar av album. Men man ska inte lita blint på det. ”Calling the earth to witness” är ett exempel så gott som något på detta faktum.

Svenska Darkwater gör nämligen en oerhört slät figur första gången jag tar mig igenom de nio spåren på debutalbumet. Mest för att det är svulstiga kompositioner som håller på i evigheter och tycks handla mer om musikalisk ekvilibrism än om tilltalande musik. Men så börjar bitarna falla på plats, låtarna stabilisera sig och nyanserna framträda. Ger man den tid visar sig ”Calling the earth to witness” från en betydligt mer tilltalande sida.

Det ska givetvis inte hymlas med att Darkwater proklamerar den progressiva metalscenens världsherravälde, och ni vet vad jag i princip tycker om progressiv svulst. Men gänget har talang och överträffar lätt sin storebror Evergrey. Det är pretentiöst, men inte så illa som det är i många andra fall. Kärleken till instrumenten och det tekniska kunnandet har ännu inte slagit ut i full blom.

Följaktligen har Darkwater ännu inte (jag fruktar dock att det kan komma på framtida ansträngningar) låtit teknisk onani gå ut över de fina nyanserna i musiken. Främst mot skivans slut, i tillbakalutade Tallest tree och In my dreams, finner jag dem riktigt tilltalande. De balanserar på en tunn gräns, men lyckas på debuten mestadels ta till vara på styrkorna i sitt musicerande.