[stäng]

State Radio Year of the Crow, 2008 Skivbolag: Nettwerk Av: Carl Potvin Johansson Publicerad: 2008-04-26 Hemsida: www.stateradio.com

---

State Radio är en amerikansk punk-politisk trio där gitarristen och sångaren Chad Stokes (Dispatch) frontar. Det är först och främst politik som är det viktiga här. Situationen i världen idag är inte vacker, och en av huvudaktörerna i spelet är USA, som är bandets hemland. Cambridge, Massachusetts, för att vara mer exakt. De är inte de första att göra en politisk platta under Bush-perioden, men jag tycker ändå att det har varit dåligt med riktigt högljudd och aggressiv kritik mot det politiska läget i Amerika och världen idag. Neil Young gjorde en platta, medverkade på någon samling mot kriget i Irak med band som Dixie Chicks med flera, men det gick ganska obemärkt förbi.

State Radio, punkiga som de är, ligger givetvis inte på något major bolag, och risken att deras platta skall försvinna lite i mängden är stor. En annan anledning till att jag tror att ”Year of the Crow” inte kommer att göra så mycket väsen av sig är att det saknar det där lilla extra. Eller egentligen det där stora extra, och jag tänker på band med liknande politisk prägel – först och främst Rage Against the Machine. De har inte det där jävlar anamma, och den tyngden som RATM hade.

Musiken som rör sig mellan punk, rock, ska och reggae, saknar tyvärr också tyngre drivkraft. Den som gör att du vill ställa dig upp med en knuten näve i luften och skrika med i texten. När det är punkigt har det inte riktigt den styrkan, även om potentialen finns där med det skate-punkiga drivet. När det är mer reggae och ska saknas gnistan som får dig att vilja get up and dance, trots att det kommer in lite trombonblås. Det är lite tamt, helt enkelt.

En del låtar, som först och främst, Rash of Robberies, är istället ganska popiga, och det är faktiskt där som State Radio låter bäst. Fall of the American Empire är en annan rock/popig låt (även här trombon) som saknar det alltför aggressiva punkdrivet, men också reggaegunget, men är i sin simpla rockighet en skön och bra låt. Dessutom finns här en ”gömd” akustisk ballad som Stokes tillägnar sin sambo – och manager.

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Inga kommentarer