Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

In Flames
A Sense Of Purpose, 2008
Skivbolag: Nuclear Blast
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-04-02
Hemsida: www.inflames.com

Jag tänker inte göra samma misstag en gång till. I fallen ”Soundtrack To Your Escape” och ”Come Clarity” har jag till en början blivit överväldigad av materialet för att sedan upptäcka att det inte riktigt står sig mot tiden. Framförallt har ”Come Clarity” så här några år i efterhand visat sig ha problem att hävda sig gentemot tidigare bitar i diskografin. Höga utgångsbetyg har kommit att dala i efterhand.

Därför nöjer jag mig med att sätta en trea den här gången. Visst bjuder det solida Göteborgsgänget på imponerande bitar som snabbt blir favoriter även på den här given, men stuket är precis detsamma som vi hunnit vänja oss vid genom In Flames senare del av karriären. Gruppen har förfinat vad de påbörjade med ”Reroute To Remain” till perfektion och hela världen ligger återigen öppen för dem. Det är oerhört stabilt, men samtidigt lite småtrist.

Nymodigheterna på ”A Sense Of Purpose” är inte många, men tillskillnad från sin föregångare är skivan en aning mer komplex och Anders Fridén har tagit ut svängarna ytterligare lite med sin rena sång. Han kommer aldrig att bli någon mästersångare (på det sätt han hanterar skrik och growl med den äran), men flera av arrangemangen på den här skivan är lysande. I’m the highway och inte minst Delight and angers lyfts flera divisioner av den snygga sången. I udda The chosen pessimist gör han också en ångestfylld och klart hörvärd insats.

Annars är det inget nytt under solen. Firma Strömblad/Gelotte kompletterar varandra ypperligt när de växlar snygga harmonier med kraftfulla crunchriff och Daniel Svensson har växt ut till en stabil stöttepelare bakom trumsetet. Men det är som sagt ändå lite småtrist. Mellan topparna (till nämnda favoritbitar bör även Disconnected och Sleepless again adderas) döljer sig några tråkiga utfyllnadsbitar för mycket och framförallt: In Flames överraskar inte!

Jag skulle lätt kunna göra som alla andra och slentrianhylla gruppen, för det här är utan tvekan en klassplatta. Men det känns lite som In Flames börjar trampa vatten i sina egna fotspår. Klass i alla ära, men den här gruppens adelsmärke har ändå alltid varit framåtanda och sådan visar de inte upp med ”A Sense Of Purpose”.