Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Crazy Lixx
Loud Minority, 2007
Skivbolag: Swedmetal Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-12-20
Hemsida: www.crazylixx.com

Mer 80-tal än så här blir det inte i år. Det är inte bara bandnamn, albumtitel och klädsmak som vittnar om en fascination inför tiden då 80-talet sakteliga tog slut, även musikaliskt är Malmös Crazy Lixx så mycket årtiondeskifte det bara går att vara. Det blåser sannerligen en varm sleazevind igen.

Överdrivet bakåtsniffande brukar ofta bli ganska lökigt. Nykomponerad sleazerock oftast allt för utstuderad för att engagera. Med andra ord när jag inga större förhoppningar om att golvas av ”Loud Minority”. Det gör jag inte heller, men den tilltalar mig mycket mer än förväntat.

Anledningen är busenkel. Crazy Lixx är så förälskade i sitt arv att de rent av låter som om de tillhör det. Det enda som avslöjar att ”Loud Minority” inte spelades in 1987 är den något för distinkta produktionen. Att en grupp svenska sleazeposörer lyckas få till en så autentisk hyllning är både kul och glädjande. Sleaze må inte vara den mest intelligenta av musikstilar, men i rätt utförande bjuder den skön nerv.

Det hela manifesteras som bäst av lysande Make ends meet. Det är som om Crazy Lixx lagt karbonpapper över Sunset Strip och gjort en ovanligt detaljrik kopia. Skånepågarna kan varenda pose, vartenda ackord och hårspraysmove och de kan det utan att det blir töntigt. Samma sak med singelspåret Heroes are forever. Bandet hittar fram till de mest tralliga melodier och bevisar att sleaze trots allt inte behöver vara den töntigaste av hårdrocksstilar.