Recension - Demo
Det är med en känsla av soul duon
Welkin and the jangler tar sig an sin akustiska popmusik. Känslan sitter djupt rotad i de sex nakna styckena på ”Gotthard Sessions”. Både vad gäller herrarnas respektive röster och låtmaterialet i sig självt.
Peter Lindström och Pontus Sandevärn heter de unga herrar som döljer sig bakom det fantasifulla duonamnet. Med gitarrer och sina röster i släptåg kuskade de landet runt som gatumusikanter i somras. Något jag faktiskt har lite svårt att se. Den stillsamma singer/songwriter med soulbotten som hörs på ”Gotthard Sessions” tycks bättre lämpad för mörka klubbar än stökig gatumiljö. Musiken tycks alldeles för finstämd och känslig för att tryckas in mellan JC och Konsum. Men vad vet jag?
Welkin and the jangler är bra, det är det inget snack om. Men de har som så många andra demoband ett problem. Låtarna blir i det långa loppet lite för lika varandra, lite för långtråkiga. Det är en svår balansgång att undvika så väl monotoni som att ge ett splittrat intryck och det tar oftast år att lära sig behärska den. Welkin and the jangler är inte riktigt i hamn än. Vad som är kul i inledande
Down Down Down och
Juliet Juliet Juliet är inte fullt lika skoj mot slutet i
Yesterday’s Pancakes och
Niki Niki.
Men med de röstresurser herrarna besitter tvekar jag inte en sekund på att det här kommer att bli något. Firma Lindström/Sandevärn sjunger både rent, känslofullt och någorlunda originellt. Lägg till det den sköna soulkänslan och duon kommer med tiden att stå ut från mängden på ett väldigt positivt sätt. Växjö är ju som bekant bra på att avla fram goda popförmågor.

Kommentera
Inga kommentarer